mocasy

• 11:53:47 f m on april 15, 2008 | # | 0
  

  Alla vägar leder till shinjuku [>.<]

   En helg av slöseri och fest utmynnade i en underbar början på veckan med ankomsten av en av mina förlorade väskor. Under tisdagen anlände sedan väska nummer två. Allt är helt och inget fattas så jag är numera vid gott vigör.

  Fredagen fylld med dålig sång men goda drinkar.

  Jag, tre italienare (varav två från min klass) samt en koreansk/kinesisk tjej begav oss till shinjuku för dricka och karaoke. Rom och cola och högljudd sång på alla möjliga språk sammanfattar kvällen rätt bra.

  Under lördagen åkte jag solokvist till shinjuku 2 chome och till kinswomyn för fyllenhet i homosällskap. Hoppades att få träffa på tomoe från senast men istället blev jag uppraggad av en liten intressant trio bestående av en två japansk-amerikanska systrar, samt den enes flickvän – en heljapansk tjej med mycket mindre bra engelska kunskaper. De drog med mig till en stor gaymo – electro/techno/mm klubb som hette någonting i stil med pretty ham eller nice ham eller någonting annat ologiskt. Oavsett namnet med skinka så var musiken absolut fantastisk och vi dansade till gryningen. Eller ja, till klockan fyra eller fem.

  Jag slösar mina arma stålar! Å give min gud skapen att jag må sluta kasta mina surt förvärvade stålar i konsumtionsån!

  Uschianemej, när jag var åter till livet på söndag eftermiddag någongång så insåg jag hur härligt spendativ jag varit.

  Men pengar är väl bara ting och så länge jag har roligt för slanten så får det väl vara bra så!

  Å ljuva montag, kasta ditt ljus uppå min resväska ~~

  

  Måndag morgonen hade minsan guld i munden när min svarta väska – den mindre av dom – stod och väntade i skolan på mig. Strax efter min lyckofanfar insåg jag att väska= tung som f*n, och att resan hem från skolan=lång som h*lvte. Så min höft är praktiskt taget lös efter att kånkat denna lilla härliga kompakta sak uppför trapor och mellan perronger.

  Tisdagen återsamma procedur fast denna gången med en dubbelt så tung och otymplig väska. Min arm hänger lite löst i gängorna med resten av kroppen idag. 

  -Jag må vara trasig med jag haver egendom!

  Värme och fukt och varm fuktig japan i tunnelbanan :;;;;;

  Andra gången nu sen jag blev en regelbunden morgonrusningspendlare har jag nått en mycket obehaglig svimningsgräns vid den första anslutningen. Matsudo-Nippori är min första etapp. Denna bit har jag nu två gånger avbrutit och klivit av någonstans där mittemellan i Kita-senju för att jag varit på väg att svimma av. Mycket obehagligt på min ära. Men jag har listat ut när det är jag blir sådär hysteriskt sjuklig; Då man är den absolut sista som lyckas trycka sig på in i en vagn, – med hjälp av påtryckade metro arbetare – och hamnar med framkroppen tryckt mot glasrutan i dörren så kan det bara gå illa. Det blir ohyggligt hett bakifrån och rysligt kallt framifrån från rutan och under det massiva trycket och varm och kallheten så vänder sig först mitt innanmäte upp och ner, och sedan slår det lock för öronen, vilket följs av vitgrynig syn. Gulligt inte sant.

  Men som tur är har jag alltid hunnit till första stoppet, kita senju innan det är för sent. Där kliver – rasar – jag av och samlar mig under en lite rast, sen brukar jag kunna åka vidare. Men stooort memo till mig själv; bli hellre inmosad inne i vagnen än ute mot dörrarna.

  Åter mobil i rörelse

  Ja nu köpte jag mig en mobil härlig liten platt sak så jag kan nås på telelur. Facebooka mig så hittar du det, men det kostar antagligen a fortune att ringa mig dock så låt bli.

  Taipei

  

  Kanske Taipei istället för Busan i Juni. Får se hur det går, funderar på saken.